När det numera finns whisky som i stort sett går att få tag på ifrån alla världens hörn och som man vill smaka på så är det ändå kul och mycket spännande att ibland kunna återvända till Skottland och då framför allt till Islays mest fenolstinnaste och på pappret rökigaste singlemalt Octomore!
Ett ifrån början whiskyexperiment ifrån Bruichladdich och med destilleriets rökiga whiskymärke Octomore och där försöken att maxa whiskyns rökighet nu har pågått under flera års tid och där ett flertal buteljeringar har släppts unders denna serien. (Har själv haft möjligheten att kunna smaka på några men dock inte alla då prislappen tenderar att dra iväg lite på dessa ofta limiterade utgåvor) – För att se fler, använd gärna min whiskydatabas och sökfunktionen eller se direkt i denna listan.
Octomore 12.2 är en 5-årig whisky med fenolhalten 129,9 ppm och som kom ut under 2021. Denna gången med en ex-bourbon-lagring in botten och sedan ytterligare 18 månader på Sauternes-fat.
Detta är en whiskypost baserad på en privat införskaffad sample (3 cl) till whiskybloggen att kunna smaka på.
Mina omdömen: Bruichladdich Octomore 12.2 (129,7 ppm) 5yo 57,3%
DOFT: Mäktig söt rök, frukostflingor, lemon, lite honung och med ett inslag av torr aska. Ingen brutalrökig historia doftmässigt sett men ändå med stort djup. Bacon och avbarkat nytt trä, rökt fisk. Liten pepparton i kulissen.
SMAK: Betydligt dovare, tjockare och mera jordnära i smakerna och där den sotiga, och askiga rökigheten känns ännu mera tongivande. Åter grillat bacon, havssalt, sirap och mjuk pepprighet. Torkad, söt fruktighet och här finns ingen större beska att tala om och där man också kan få känning och ana det söta Sauternesvinets påverkan ifrån lagringstiden. I min mun är detta riktigt gott!
ESMAK: Yummy, detta gillas skarpt och där BBQ-nyanserna sprider sig över hela smakpaletten och där honungen, det söta spannmålet, fruktigeheten och de dova röktonerna ger whiskyn mjuk munkänsla (trots den höga ppm-nivån). I den långa eftersmaken finns en del hintar av både nytjärad eka, havstång, hamparep och lite lakritstoner i botten. Hittar även en lätt medicinal ton och bandagegips som också sveper förbi i horisonten.
HELHET: En kanske inte fullt så extrem och rökig Octomore utan där man istället möts av en mera och då ganska mycket mera behaglig och balanserad smakbild. Visst, smaken är kraftfullt rökigt och med ganska dova toner som går på djupet men ändå utan att spåra ur då det samtidigt är balanserat, välavvägt, fylligt och med mycket goda smaker. Kanske inte heller en jättebillig whisky men ”smakar det, så kostar det” och vill man ev. vattna, så gör man det… Eller så bara skiter man i det och njuuuuuter! 🙂
Notering: 220818, Sample (TTO)
[Musiktips – från freddeboos-playlist – TUNGGUNG ] | ||
⇢ Join / Follow / Connect: ⇠ Twitter / Facebook / Instagram …och hälsa gärna på oss i whiskyklubben: ⇢ Join / Follow / Connect: ⇠ Twitter / Facebook / |