Snurra, snurra, blås, blås… är två väl sammanfattande ord av helgens spännande händelse där ett besök hos Tibro Glasverkstad har avlagts som ett något försenat 50-årsfriande för en god (whisky)vän och där en liten nybörjarkurs i glasblåsning stod för dörren.
Glada och spända av förväntan packades bilarna på lördag morgon och där vi styrde kosan mot Tibro och det gamla stationshuset för att under dagen få närvara vid en liten glasblåsningskurs för nybörjare.
I kursbesöket som inköpts till vännen ingick att få testa på att blåsa ett eget glas och där man skulle försöka få till en form av en mellanstor glasdroppe eller glaskula. Som de whiskynördar vi är så ställdes givetvis frågan innan vi började om man inte kunde få göra ett whiskyglas istället. En idé vi insåg ganska snart nog skulle bli omöjlig att kunna genomföra på grund av dess svårighetsgrad för oss som nybörjare. Men den mycket tillmötesgående och hjälpsamma guiden Carina på Glasverkstaden erbjöd oss i stället att försöka göra ett något enklare ölglas istället. (detta tillhörde egentligen del två i själva den ordinarie grundkursen och där man skulle lära sig att driva glaset). Stort tack för denna generositeten!
Efter genomgång med ”en kallblåsning och diverse handhavanderutiner med de olika glasverktygen” och där våra medföljande fruar hade fått börja med att göra och blåsa sina egna första glasdroppar var det så slutligen dags för mig själv att få pröva på glasblåsningens tjusning. Jag hade nu i ärlighetens namn hunnit bli lite nervös inför alla de stundande momenten och som skulle utföras i en viss ordning. Och då givetvis allra helst gärna utan att bränna sig.
Själva glasblåsningen inleddes med att kursguiden Carina värmde upp stängerna som skulle användas och fiskade upp en liten klump glasmassa inne ifrån den 1100-gradiga ugnen och där min första uppgift sedan var att blåsa in lite luft i metallröret försöka skapa en liten bubbla. Detta samtidigt som man sedan samtidigt skulle rulla på stången och försöka centrera glaset så mycket som möjligt. Här hade man också hjälp av en liten träskopa som man kunde forma och styra upp glasmassan lite.
Efter ett ytterligare dopp inne i den varma ugnen rullades sedan den nu lite större glasmassan på stången i en hög vid sidan om med den utvalda färgkulören (”havsgrönt” tror jag det var?) för att sedan åter värmas upp lite grann innan nästa moment där mer luft skulle blåsas in för att utvigda glasklumpen lite grann. Även här fick man försöka att vara med och styra upp den ganska mjuka och slappa glasmassan med en träskopa, under tiden man fortsatte att hålla stången i rörelse.
Ett inte helt lätt moment och upplevde att mängden träning på detta är ganska avgörande för slutresultatet, då glasmassan lätt blev skev och nästan ”gled av stången”.
När glasmassan uppnått sin önskade form med hjälp av både lite mer inblåst luft och mera rullning med stången var det så dags att placera glasämnet i en träform för att påbörja själva utformningen. Här skulle även ett snitt märkas ut för att kunna loss glaset ifrån själva stången. Efter ännu en sväng in i ugnen för uppvärmning av den nu kallnande glaset skulle man sedan justera upp botten och försöka få den så slät och jämn som möjligt och även göra en liten inbuktning för att öka på stabiliteten på glaset.
Efter att jag fått hjälp med att knacka bort glaset ifrån stången och där glaset nu vänts med hjälp av ett annat rör som sattes fast i botten så var det dags att försöka få till glasets mynning. Ett moment som utfördes i två steg med uppvärmning emellan. Detta var också den svåraste och mest riskabla delen och där man samtidigt som man rullade stången skulle försöka att trycka ut den tjockflytande och något tröga glasmassan och samtidigt försöka göra en så fin glasöppning som möjlig med hjälp av ett tångverktyg. Och detta självklart utan att placera händerna på fel plats och bränna sig… 🔥
När detta sista och något stressande momentet var färdigt fick jag åter hjälp att lossa mitt nu färdiga glas ifrån stången och som sedan placerades i en annan form av ugn som var långsamt avsvalnande för glaset och där det sedan förvarades under närmare ett dygn för att skydda det ifrån att spricka. (Och eftersom vi hade lite mera firande att avverka för vår 50-åring med bland annat god mat och hotell i Skövde så var det ju inga större bekymmer att åter behöva ta rundsvängen över Tibro dagen efter för att plocka med oss våra alster hem).
Ett jättestort tack till Tibro Glasverkstad för en mycket trevlig och lärorik eftermiddag med massor av skratt, spänning och ett mycket väl utfört handledande av alla oss nybörjare som var med!
Detta kan rekommenderas! 👍 (och jag längtar till att verkligen få prova det!!)
