En nedgången bruksort, en golfbana och en renoverad herrgård, ja visst känns kanske hela konceptet igen och som ofta är ett förekommande upplägg här ute på vischan i de mellersta och södra delarna av landet. Där det definivt är nya tider, folk flyttar ut, butiker gapar tomma och läggs ner och där flämtande försök görs för att försöka hålla liv i det som fortfarande är värt något och rädda det som finns kvar på eller i anslutning till orten.
Just golf som sport har väl aldrig riktigt falligt mig personligen helt i smaken men där jag ändå tycker om och kan uppskatta att avlägga ett besök vid den brukligt tillhörande eller anslutna restaurangen i herrgården/hotellet och äta den ofteligen vällagade maten som brukar serveras vid upprustade ställen som dessa och där hoppet för landsbygden fortfarande är vid liv.
Min nuvarande arbetsgivare har under senaste åren varit generös och gett mig (och alla andra anställda) möjligheten att själv kunna välja en t.ex gratis hotellvistelse med övernattning i julklapp. (Med enda kravet att man själv pröjsar för ett matpaket plus frukost). Med detta sagt så kanske bilden nu börjar klarna lite varför jag under ett par dagar har varit i Deje och spenderat ett helt dygn vid Dömle Herrgård med min fru… 🙂 Här vid Dömle Herrgård med den fina miljön finns även förutom maten och golfen, möjlighet att bada lite badtunna med bastu eller bubbelpool för den som kanske är sugen på det. Här finns också en mysig vinkällare som man kan boka diverse vinprovningar till.
Ja, spelar man inte golf så får man ju försöka roa sig på andra sätt och där ett barbesök alltid är lika kul att avlägga innan maten, när man kommer till ett nytt ställe som det här. Låter en snabb blick glida över hyllan där det står flaskor man genast känner igen. En Lagga 16, en Laffe-tia, Oban 14 och en Ardbeg ten… jaha, det var det det. Inga större överraskningar på den whiskyfronten. Men vänta lite, där står det ju faktiskt nått mer som dessutom ser oöppnat ut. En Mackmyra Reserv Dömle mellan dröm och verklighet 52,3%. Vad kul! Att få testa några cl ifrån ett privatfat är ju alltid något att kunna se fram emot efter den väntande trerätters-middagen.
Kunde även konstatera att ölhyllan vid detta tillfället överlag såg ganska tråkigt bekant ut den också. Flertalet flaskor från (här i urskogen ganska givna) Värmlands Bryggerier. Nån Visby-öl, ett par Mariestads och så faktiskt nått som också fick mig att haja till lite grann och fånga mitt intresse…
En Dömle Dejefors Herrgårdsöl 4.2%. Givetvis ett givet ankomst-öl att bekanta sig med och skölja ned resedammet på den solvarma och härligt belägna terrassen där det fanns både lite sjöutsikt, några fina lönnträd och ett av golfbanans hål i blickfånget. (blir troligtvis ett inlägg om detta ölet lite senare)
– Nämen, vad skådar mitt norra öga. Där bakom gallret i foajén ligger ju också nånting bekant och som givetvis också påkallar min uppmärksamhet. En flaska The Dalmore Astrum 40!! Jo man tackar! Nu börjar det ju kanske likna nått! (fick dock aldrig tillfälle att fråga vad ett smakprov från denna skulle kunna kosta) 😀
Nåväl, detta blev en liten utsvävande berättelse ifrån en utflyktsresa jag nyligen gjort för endast några dagar sedan med min fru och där det nu har blivit dags att styra in på det som detta blogginlägget huvudsakligen och egentligen skulle handla om, nämligen denna svenska, privatbuteljerade whiskyn ifrån Mackmyra… 😀
  |
|||
| WHISKY: | Mackmyra Reserve ”Dömle mellan dröm & verklighet” 52,3% | ||
| STYRKA: | 52,3% | DEST. ÅR: 2011-03-22 | BUTELJERAD: 2015-09-10 |
| REGION: | Sverige | TYP: Singemalt | PRIS: – |
| DESTILLERI: | Mackmyra | SB-ART NR: | 4021301/6 (privatimport) |
| BUTELJERARE: | Mackmyra | LEVERANTÖR: | Mackmyra |
| ÖVRIG INFO: | Fat nr: 10-0384 Fattyp: Svensk Ek Recept: Förlagrad elegant (30 l) Lager: Smögen | ||
Mina omdömen: Mackmyra Reserve ”Dömle mellan dröm & verklighet” 52,3%
DOFT: 3.25 Doften är ekfatsaktig med inslag av toffekola, lite apelsinskal och nysågat trä.
SMAK: 3.50 Rejält fatinslag där ekfatet ligger väldigt långt fram och är tydligt. Lätta kolatoner. Färgen är mörkt bärnstensfärgad och där den höga alkoholhalten är kännbar men ändå ganska väl maskerad.
ESMAK: 3.00 Här finns mer marsipan, torr fatbeska, inslag av nysågat trä. Ovattnad ganska kraftfull och lite burdus till sin karaktär.
HELHET: 3.25 En kraftfull whisky som är ganska utstående och som bjuder på både lite upp och ner. Personligen gillar jag mest den höga styrkan, kolainslaget och den lätta apelsintonen. Tycker däremot att träfatsbeskan som påträffas i eftersmaken förstör smakbilden lite grann istället för att lyfta den ännu en nivå.
Ev. kommentar: Eksmak är gott, men i måttliga mängder… (hade man fått med lite vatten bredvid så hade man kanske kunnat hjälpa upp den något)
TOTALPOÄNG: 13,00 / 20.00 p 
| [Musiktips – från freddeboos-playlist – TUNGGUNG ] | ||
 ⇢ Join / Follow / Connect: ⇠ Twitter / Facebook / Instagram …och hälsa gärna på oss i whiskyklubben: |
