Blindprov är alltid kul att få försöka gissa på och speciellt när den levereras med etiketten ”Raketbränsle 63,9%” och kommer ifrån en whiskyvän med förkärlek till whisky ifrån ”paradis”-ön Islay. Möjligen ökar detta chanserna för mig att kunna gissa rätt då antalet med alternativa destillerier krymper en del… Om det inte är en luring! 😉
Edit: Kul att man lyckades pricka in rätt ö och rätt whiskydestilleri! (att det sen kan vara ganska svårt att pricka in nån av alla dessa privata släpp och buteljeringar som finns ute på marknaden får man väl kanske se lite mellan fingrarna med, hehe)
| WHISKY: | Laphroaig 10 | ||
| STYRKA: | 63,9% | ÅR: ? | ÅLDER: 10 |
| REGION: | Islay | TYP: Single malt | PRIS: ? kr |
| PRODUCENT: | Laphroaig | LEVERANTÖR: | The Whisky Castle |
MITT BETYG: 17,50 av 20,00 
DOFT: (4,50) Ojoj, undrar vad detta är!?! Den underbara doften av kreosot, den salta brisen från havet och tonerna av bränt svavel som slår emot en när man häller upp den i glaset och när man långsam börjar dofta på den för tankarna genast ut till Islay och till nåt av de välkända destillerierna som finns där ute på ön.
SMAK: (4,50) När dessa rökdrypande dropparna väl hamnar i munnen bekräftar det min Islay-gissning och att jag (troligtvis) är på rätt spår! Den känns inte så Ardbeg-torr/askig utan med lite mera sötma. Caol Ila-whisky brukar kännas något mera oljig i karaktären och det hittar jag inte riktigt i den här heller… Humm, råkar veta att det finns en SMWS 3.62 (Bowmore 1989) i en tappning som har just denna styrkan på 63,9% men att denna känns mera rökig för att kunna vara den vilket också får mig tro att även Lagavulin och Bunnahabhain går bort. Citrusinslaget i bakgrunden leder mig mera åt Laphroaig-hållet men då möjligen ifrån en oberoende buteljerare och nån CS-version. Min gissning får därför bli: Laphroaig 13 Y.O (1998) 63,9% A.D. Rattray.
EFTERSMAK: (4,25) Den långa eftersmaken består av en härlig röksmak med bra sötma, citrus, sjögräs, havssalt och med lite pepparkrydda mot slutet. En ren njutning ifrån start till mål!
HELHET: (4,25) En alkoholstark whisky som definitivt tål en eller två droppar vatten men som även kan och bör provas(!) att avnjutas direkt ”cask-strenght-style” för den mera ultimata och något brutalare upplevelsen. Men trots styrkan på 63,9% känns den häpnadsväckande mjuk och len i karaktären… FANTASTISK! 😛
(Tack, detta smakade riktigt bra Roffe och jag riktigt nyfiken på att få reda på det rätta svaret!!)
Notering: 130508, Sample, Blindprov (RFL – VWV)
Rekommenderat låtval:
Se hela Spotify-listan med allt TUNGGUNG!
Trots den brutala alkoholhalten verkar den passa dig Fredde.
Ja, den var förhållandevis stark men ändå överraskande len… och framför allt riktigt GOD! 🙂
Var ju också tvungen att testa *bonus*-glaset ifrån Bergslagens Destilleri… Tillhör dock tyvärr inte favoritglasen, om jag ska vara helt ärlig. (lite sugen att testa typen ni hade på Japan-provningen på The Brick senast och som såg riktigt goda att dricka ur, eller?)
Smaken är som baken… jag gillar inte de Grappaglasen som Red Brick har. Jag är mer förtjust i Portoglas. Hög fot o tulpanform. De gillar jag bäst att prova i men att slå upp en rejäl dram förespråkar jag Glencairn 🙂
Har själv inte testat Grappa-glasen men instämmer att Glencairn håller i alla lägen… Kör helst själv också med porto på fot vid provsmakning. 🙂
Laphroaig är helt rätt men den är bara 10 år och kommer från thewhiskycastle. Det är en av deras egna buteljeringar som jag tycker är väldigt bra.
Kul!! …och instämmer! Riktigt god var den! Tack för den Roffe! 🙂